Dikter, del 1

Ibland skriver jag dikter. Vissa äger och vissa suger, för att tala kidsens språk… Tänkte dela några av mina alster med er. Öppnar med en dikt om manligt och kvinnligt.

En spinkig kvinnogris
Hon såg på honom med kilovis av krav
i den isblå blicken
–Sparris, väste hon mellan de bländvita,
snörräta tandraderna
–Mina kindknotor är större än dina biceps,
fortsatte hon, och med ett stön
bet hon av halsen på en Pucko

Fortsätter på det lättsamma temat med en till

Ett ögonblick i kosmos
Ge dig av, stönade städerskan
och viftade bort en spyfluga från sin svettiga hals
Ge mig skav, suckade samen
som var helt slut efter den slitsamma renmärkningen
Se min stav, skrek störtloppsåkaren
när han visade upp det böjda verktyget efter vurpan
Le min slav, sa storgodsägaren
när han hade talat om för Edvardo att hans lön skulle höjas

Dags för en kärleksdikt

Draken
Jag försöker få min drake
– som är kärleken till en annan människa –
att lyfta och flyga

Vinden drar och sliter i draken
och den rycks fram och tillbaka
Jag springer runt, kämpande
med min frihetssymbol

Till slut lyfter draken
stiger allt snabbare
mot den djupblå himlen
Linan rinner ut
och den röda draken avtecknar sig
mot det blå som en mun
med en hemlighet inom sig

Linan tar slut
och draken är fri – verkligt fri

Då plötsligt känns det som jag svävar
i gränsen mellan tid och rum
tillsammans med den

Jag blir lätt och upprymd
i hela kroppen
och med ens är jag ett med den
svävande stolt mellan himlen
och den bortsjunkande jorden

Slutar med en dikt om beröring

Beröring
Berör mig
inte med smetiga ord
eller tomma fraser
inte med utslitna klyschor
eller enkla svar på allt

Utan berör mig
med ord som du menar
ord som lever i dig
med självupplevda timmar
och med frågor utan svar