Vårt hus är byggt 1918. Då hände följande i världen: Ryssland flyttar sin huvudstad från Petrograd till Moskva. Birgit Nilsson och Ingemar Bergman föds. Nobelpriset i kemi delas ut till Fritz Haber, Tyskland. Det är inte jättelänge sedan egentligen men mycket har hänt sen dess. Bland annat har vi svenskar och vissa andra blivit ruskigt bortskämda. När vårt hus var nybyggt bodde 32 personer här. I fyra lägenheter. Nu bor vi fem personer och en hund här och tycker vi har ett rum för lite…För hundra år sedan var det inte ovanligt att man bodde två vuxna och tio barn i ett rum. Hmm…Lite futtigt att klaga nu. I-landsproblem i kvadrat.
Jag gillar gamla hus. Huset som jag växte upp i byggdes 1923. Gamla hus har något som är svårt att hitta i nya – en själ. Ibland önskar jag att jag fick vara en fluga på väggen i mitt hus sommaren 1918. Flyga från rum till rum och titta, lyssna och känna dofterna. Höra barnens skrik, se de fina möblerna och bara insupa Småland i nådens år 1918. Det vore nåt det. Tänk tvärtom. En person som bodde i huset då återföds som en spyfluga nu. Flyger från rum till rum. Ser en vuxen sitta framför datorn, ett barn spela TV-spel och en annan vuxen ta ett varmbad i ett helkaklat badrum med handdukstork och värmeslingor i golvet. De skulle inte tro sina ögon. Kul med tankeexperiment ibland.
Om 92 år står troligtvis inte huset kvar. Då kanske det ligger ett höghus här eller så har naturen återtagit tomten och producerat en skog. Vem vet – och vem bryr sig. Livet är nu – men ibland är det kul att se tillbaka och fundera. Eller hur?
