Archive for mars, 2010

Konfirmation och generation

30 mars 2010

Min pappa konfirmerades i mitten av 30-talet och då var det en ganska klar gräns mellan att vara barn och vara vuxen. När man gått fram för prästen lämnade man barndomen bakom sig. Sedan följde oftast hårt jobb. När jag konfirmerades i mitten av 70-talet var det ett enkelt sätt att få fina presenter. Jag fick en röd ryggsäck, gjord av nylon, som gick sönder första hajken. Den var inköpt på EPA och när vi lämnade tillbaka skiten drog expediten upp ett par svettiga strumpor ur ytterfacket. Hon höll dem mellan pekfingret och tummen och frågade med avmätt ton: Är det här dina? Jag mumlade nåt ohörbart och knölade ner dem i framfickan på mina V-jeans. Sedan åkte vi raka vägen till en annan affär och köpte en äkta Fjällräven-ryggsäck. Lyckan var total.

I Sverige förväntas man bli vuxen runt 18-årsåldern. Man får gå på krogen, ta körkort, betala tandläkaren själv etc. Förr bildade många familj redan i 20-årsåldern. Det är ju inte lika vanligt idag. Nu förlängs ungdomen in absurdum – varje generation ser likadan ut. Om man hårddrar det lite grann. Att bli vuxen verkar skrämma många. Man pratar om vuxenpoäng. Att börja pensionsspara ger höga poäng. Och att titta på ”På Spåret”. Eller lyssna på P1. Frågan är om evig ungdom är nåt att sträva efter. Jag är hellre medelålders än tonåring om jag får välja.

Såg i tidningen häromdan en bild på fem generationer. Kom att tänka på min egen släkt på min fars sida. Det har varit ett genomgående tema bland mina förfäder att få barn på äldre dar. Min farfars far föddes 1823. Och min son föddes 2001. Det ger ett tidsspann på 178 år. Inte lätt att få med oss fem på samma bild…

Man är inte äldre än man känner sig var det nån klok person som sa. Och det stämmer nog. Isåfall är jag 25.

Annonser

Den som söker han letar.

11 mars 2010

Hittade ett roligt urklipp bland min framlidne faders grejor. Han hade tydligen samma sjuka humor som jag har. Den som satte in annonsen var antingen dum i huvudet eller full i sjutton. Men kul är det.

Jag är ganska bra på att hitta saker. En gång när jag var 12-13 år så var jag och tidigare nämnde fader ute och åkte skidor i skogen. Det bar sig inte bättre att fadern vurpade när han åkte ut ur en dunge ner på ett gärde. Han tog av sig sin vante och borstade av sig och då följde vigselringen med.

När vi kom hem upptäckte han att ringen var borta och vi återvände men det var som att leta efter en ring i en snödriva så vi gav upp.

Några månader senare när snön smält bort åkte vi dit och letade igen. Efter en kvart var vi nära att ge upp när jag upptäckte nåt som glimmade till på marken. Där låg ringen. Ganska otroligt egentligen. Jag fick 25 spänn i hittelön.

Jag är en sökare. Jag har hittat vissa saker som jag mår bra av. Men jag fortsätter leta. Nu stämmer vi in med Bono i: ”I still haven´t found what I´m looking for”.