Archive for oktober, 2010

Our house

20 oktober 2010

Vårt hus är byggt 1918. Då hände följande i världen: Ryssland flyttar sin huvudstad från Petrograd till Moskva. Birgit Nilsson och Ingemar Bergman föds. Nobelpriset i kemi delas ut till Fritz Haber, Tyskland. Det är inte jättelänge sedan egentligen men mycket har hänt sen dess. Bland annat har vi svenskar och vissa andra blivit ruskigt bortskämda. När vårt hus var nybyggt bodde 32 personer här. I fyra lägenheter. Nu bor vi fem personer och en hund här och tycker vi har ett rum för lite…För hundra år sedan var det inte ovanligt att man bodde två vuxna och tio barn i ett rum. Hmm…Lite futtigt att klaga nu. I-landsproblem i kvadrat.

Jag gillar gamla hus. Huset som jag växte upp i byggdes 1923. Gamla hus har något som är svårt att hitta i nya – en själ. Ibland önskar jag att jag fick vara en fluga på väggen i mitt hus sommaren 1918. Flyga från rum till rum och titta, lyssna och känna dofterna. Höra barnens skrik, se de fina möblerna och bara insupa Småland i nådens år 1918. Det vore nåt det. Tänk tvärtom. En person som bodde i huset då återföds som en spyfluga nu. Flyger från rum till rum. Ser en vuxen sitta framför datorn, ett barn spela TV-spel och en annan vuxen ta ett varmbad i ett helkaklat badrum med handdukstork och värmeslingor i golvet. De skulle inte tro sina ögon. Kul med tankeexperiment ibland.

Om 92 år står troligtvis inte huset kvar. Då kanske det ligger ett höghus här eller så har naturen återtagit tomten och producerat en skog. Vem vet – och vem bryr sig. Livet är nu – men ibland är det kul att se tillbaka och fundera. Eller hur?

Annonser

Dikter, del 1

07 oktober 2010

Ibland skriver jag dikter. Vissa äger och vissa suger, för att tala kidsens språk… Tänkte dela några av mina alster med er. Öppnar med en dikt om manligt och kvinnligt.

En spinkig kvinnogris
Hon såg på honom med kilovis av krav
i den isblå blicken
–Sparris, väste hon mellan de bländvita,
snörräta tandraderna
–Mina kindknotor är större än dina biceps,
fortsatte hon, och med ett stön
bet hon av halsen på en Pucko

Fortsätter på det lättsamma temat med en till

Ett ögonblick i kosmos
Ge dig av, stönade städerskan
och viftade bort en spyfluga från sin svettiga hals
Ge mig skav, suckade samen
som var helt slut efter den slitsamma renmärkningen
Se min stav, skrek störtloppsåkaren
när han visade upp det böjda verktyget efter vurpan
Le min slav, sa storgodsägaren
när han hade talat om för Edvardo att hans lön skulle höjas

Dags för en kärleksdikt

Draken
Jag försöker få min drake
– som är kärleken till en annan människa –
att lyfta och flyga

Vinden drar och sliter i draken
och den rycks fram och tillbaka
Jag springer runt, kämpande
med min frihetssymbol

Till slut lyfter draken
stiger allt snabbare
mot den djupblå himlen
Linan rinner ut
och den röda draken avtecknar sig
mot det blå som en mun
med en hemlighet inom sig

Linan tar slut
och draken är fri – verkligt fri

Då plötsligt känns det som jag svävar
i gränsen mellan tid och rum
tillsammans med den

Jag blir lätt och upprymd
i hela kroppen
och med ens är jag ett med den
svävande stolt mellan himlen
och den bortsjunkande jorden

Slutar med en dikt om beröring

Beröring
Berör mig
inte med smetiga ord
eller tomma fraser
inte med utslitna klyschor
eller enkla svar på allt

Utan berör mig
med ord som du menar
ord som lever i dig
med självupplevda timmar
och med frågor utan svar