Archive for the ‘Bil’ Category

Bilar och andra motorfordon i mitt liv, del 3

24 juni 2014

Tidningen Klassiker gillade bilden på mig och vår Heinkel Kabine. I senaste numret (nr 6) har vi en helsida. Kul!

Bild

Heinkeln kommer alltid att ha en stor plats i mitt hjärta (trots att den var så liten). Det var farsgubbens första fordon med fler än två hjul… Han hade en del motorcyklar och den enda jag kommer ihåg var en Matchless 500. Bild

Den klängde jag och min kompis Stefan på i garaget och jag fick åka med ibland också. Jag satt på tanken och en gång flög kepsen av minns jag. Tyvärr sålde fadren den till min klasskompis farsa. Hon var snyggast i klassen så jag förlät honom. Tyvärr förblev hon lika ointresserad av mig som innan…

Jag har skrivit tidigare om bilen som följde på Heinkeln – Opel Rekord Coupé 62 – men den kärran glömmer man inte så lätt. Helsoffa, rattväxel och sjukt snygg design. Tyvärr frontade faderskapet med en Merca så den slutade sina dagar på skroten. Inga personskador uppstod så gubben klev in hos Opel-handlaren och köpte en annan Rekord. 66:a coupé, silverfärgad. Snygg som attan. Den knäcktes av rosten men Opels mellannamn var ju ”mellanrost”..hehe

Bild

Nog om detta. Jag kör fortfarande Peugeot men drömmer om Subaru. Återkommer…

Annonser

Bilar i mitt liv, del 2

14 mars 2012

När min storasyrra tog körkort köpte farsan en liten Fiat 127 till henne. Pigg liten bil med världens längsta växelspak. Tyvärr spenderade den mer tid på verkstan än hemma och till slut dog den. Då köpte farsan en Ford Taunus 12M med helsoffa fram och rattväxel till syrran. 500 riksdaler. Man får det man betalar för. Motorn skar och så var det roliga slut.

Min första egna automobil var en VW Derby -77. Den ljusblå färgen hette Miamiblå men mina kompisar sa kalsongblå…det kanske berodde på att det fanns små bruna fläckar här och där…Kvalitén var inte direkt hög så den stod på verkstan en hel del. När jag ringde ropade hon som tog emot samtalet på interntelefonen ut till verkstadskillarna: –Det är han med Derbyn igen! En gång när jag lämnat in den för nåt konstigt ljud sa killen: –Jag tror du håller på att tappa hjulet…Ja ja, den drog i alla fall inte så mycket soppa. Nästa bil blev en Audi 80. Den följdes av 2 st Volvo 740, mer känd som ”Traktorn” eller ”Soccecontainern”. Stabil men djuriskt lätt i bakvagnen på vintern speciellt.

I brist på fikaställe brukade döttrarna fika i kofferten. Efter Volvo-eran blev det Audi 80 igen. Avant den här gången. Sedan följde två Mazda 626 kombi, en Toyota Corolla Verso och en Toyota Avensis. De två sista diesel och troligtvis de bästa bilar jag haft (hittills). Nu kör jag som sagt Peugeot och vad jag tycker om det kan ni väl gissa…som vi sa när vi var små: Kör Peugeot så får du gå. Drömbilen är Porsche 911 men det blir troligtvis bara en dröm. Skall avsluta med ett citat om pengar. Rikedom ger inget skydd mot olyckor men jag gråter hellre i en Porsche än i en Fiat…

Bilar i mitt liv, del 1

11 februari 2012

Jag kör Peugeot just nu. Inte den på bilden utan den förra modellen 407 SW. Vill du testa den fina bilen ovan – Peugeot 508 SW GT – så klicka på länken eller bilden så kan du ansöka om en kostnadsfri testhelg med den läckra skapelsen.

Min familjs första bil var en Heinkel Kabine. Bil och bil, det var egentligen en trehjulig motorcykelbil. (Heinkel Kabine var en tysk mikrobil som tillverkades i Speyer mellan 1956 och 1958, sedan på Irland 1958 – 1960 och i England under namnet Trojan 1961 – 1964). P g a sjukdom fick pappa inte ta bilkörkort men hans mc-kort gällde. Man öppnade hela fronten och klev in och ratten satt i golvet. Egentligen var det bara plats för två men min händige fader tillverkade två små trästolar där jag och min syster fick sitta i ”baksätet” mitt emot varandra. Inte bekvämt men mysigt. På bilden står jag bredvid ”Lollo” någonstans mellan Säffle och norska gränsen. Den andra svartvita bilden föreställer en trevlig tysk familj gissningsvis. En händelse som är svår att glömma hände på hemvägen från Norge. Den skulle kunna platsa i Kjell Sundvalls film ”Vi hade i alla fall tur med vädret”, så absurd är den. Det bar sig inte bättre än att växellådan rasade. Pappa tog till tummen och en fet raggarbil stannade. De band fast vår Heinkel i en bogserlina bakom sin Cheva och drog iväg mot närmaste verkstad. Jag, morsan och syrran fick åka med raggarna och farsan styrde där bak. Vilken syn!

Efter några år fick far sitt efterlängtade körkort och kom hem med en Opel Rekord -62 coupe. Benvit med svart tak. Den var läcker. Sedan följde ett antal Opel Rekord, bl a en silverfärgad coupe -66. När han tröttnat på Opel kom han hem med en ful vinröd Saab V4 och då blev vi lite besvikna. För övrig var Saab 93 en av de första bilar jag satt i. Min faster tog ut en sprillans ny gråvit Saab 93 cirkus 1968.

Fortsättning följer…