Archive for the ‘Poesi’ Category

Femton låtar jag aldrig tröttnar på

18 april 2012

Jag är sjukligt musikintresserad. Utan musik vore livet outhärdligt. Lyssnar på olika sorters musik och gillar variation. Är det bra är det bra. Har mina husgudar dock. Bl a Bob Dylan, U2, Bruce Cockburn, Pink Floyd m fl. Här följer ett urval av mina favoriter. Tröttnar aldrig på dessa musikaliska mästerverk. Svårt med listor men denna är jag ganska nöjd med. Låtarna är slumpvis ordnade.

1. The king is half undressed – Jellyfish
2. All along the watchtower – Bob Dylan
3. Comfortably numb – Pink Floyd
4. Gold in them hills – Ron Sexsmith

5. Solsbury Hill – Peter Gabriel
6. This years love – David Gray
7. One – U2
8. 20 years – The Civil Wars


9. Closer to the light – Brucke Cockburn
10. Somewhere only we know – Keane


11. Angie – The Rolling Stones
12. Someone like you – Adele


13. I keep forgettin´ – Michael McDonald
14. Karma Police – Radiohead


15. And I am telling you I´m not going – Jennifer Holliday

Av dessa 15 har jag bara sett 4 live tyvärr. U2 3 gånger, Bruce Cockburn, Bob Dylan och Michael McDonald 1 gång. Oförglömliga minnen! Om ni, mot förmodan ;-),  skulle vilja lyssna på ovan nämnda verk så finns Spotifylänken här: 15 låtar jag aldrig tröttnar på. Och en sista tanke: Visst är det fascinerande och nästan gudomligt vad man kan skapa med bara sju toner…

Annonser

Rävjakt

08 februari 2012

När jag var 17 år skrev jag en dikt om rävjakt. Jag hade aldrig varit med och jagat räv så det var helt enkelt ett fantasifoster. Men jag tror jag hamnade rätt ändå. Efter att ha deltagit i ett antal rävjakter – tyvärr utan att ha fått äran att skicka någon ”Mickel” in i evigheten – så inser jag att unge herr Ram hade koll på läget. Så här lyder dikten:

En vintermorgon
Skogens stammar står stela
i vintermorgonens vila
Solens bleka strålar glimmar
i barkens bländvita frost

Trollskogens trötta vintersömn
störs av stövarens skarpa skall
Räven kommer på skaren
med skräcken lysande i ögonen

Han blir stående stel
för en endaste sekund
Lyssnar, spejar, flämtar
och rusar sen blint vidare

Den vilda jakten fortsätter
genom den kyliga vintermorgonen
Rävens bödel jägaren väntar
hoppas och lyssnar till skallet

Drevet driver genom nejden
och snön faller sakta av träden
Småfåglarna vaknar till liv
men jakten går obehindrad vidare

Den välsjungande koltrasten
spelar för hundens husse
Haren hoppar raskt iväg
vettskrämd av det vilda drevet

Räven dyker plötsligt upp
framför den väntande jägaren
Geväret glimmar till i gläntan
Skottet skär genom tystnaden

För en stund är allt tyst
Hunden kommer gläfsande
och jägaren klappar den kamratligt
Rävens livslåga släcktes en vintermorgon

Nyligen var jag ute med ett gäng och jagade räv i 15-gradig kyla. Det var inte lika mysigt som i dikten. Efter 10 minuter hade jag ingen känsel i fötterna. Och det blev inte roligare av att räven uteblev. Det närmaste jag kom den röde var en doft från grytet. Den doften lärde mig min dyre fader att känna igen redan tidigt 70-tal. Han hade ett par gamla handskar som jag fick sniffa på. Den doften glömmer jag aldrig. Fastnade som ett häftplåster i reptilhjärnan forever. Rävtavlan ovan är för övrigt en 40-årspresent målad av Leif Liljeblad.

Dikter, del 1

07 oktober 2010

Ibland skriver jag dikter. Vissa äger och vissa suger, för att tala kidsens språk… Tänkte dela några av mina alster med er. Öppnar med en dikt om manligt och kvinnligt.

En spinkig kvinnogris
Hon såg på honom med kilovis av krav
i den isblå blicken
–Sparris, väste hon mellan de bländvita,
snörräta tandraderna
–Mina kindknotor är större än dina biceps,
fortsatte hon, och med ett stön
bet hon av halsen på en Pucko

Fortsätter på det lättsamma temat med en till

Ett ögonblick i kosmos
Ge dig av, stönade städerskan
och viftade bort en spyfluga från sin svettiga hals
Ge mig skav, suckade samen
som var helt slut efter den slitsamma renmärkningen
Se min stav, skrek störtloppsåkaren
när han visade upp det böjda verktyget efter vurpan
Le min slav, sa storgodsägaren
när han hade talat om för Edvardo att hans lön skulle höjas

Dags för en kärleksdikt

Draken
Jag försöker få min drake
– som är kärleken till en annan människa –
att lyfta och flyga

Vinden drar och sliter i draken
och den rycks fram och tillbaka
Jag springer runt, kämpande
med min frihetssymbol

Till slut lyfter draken
stiger allt snabbare
mot den djupblå himlen
Linan rinner ut
och den röda draken avtecknar sig
mot det blå som en mun
med en hemlighet inom sig

Linan tar slut
och draken är fri – verkligt fri

Då plötsligt känns det som jag svävar
i gränsen mellan tid och rum
tillsammans med den

Jag blir lätt och upprymd
i hela kroppen
och med ens är jag ett med den
svävande stolt mellan himlen
och den bortsjunkande jorden

Slutar med en dikt om beröring

Beröring
Berör mig
inte med smetiga ord
eller tomma fraser
inte med utslitna klyschor
eller enkla svar på allt

Utan berör mig
med ord som du menar
ord som lever i dig
med självupplevda timmar
och med frågor utan svar