Archive for the ‘Vapen’ Category

Rävjakt

08 februari 2012

När jag var 17 år skrev jag en dikt om rävjakt. Jag hade aldrig varit med och jagat räv så det var helt enkelt ett fantasifoster. Men jag tror jag hamnade rätt ändå. Efter att ha deltagit i ett antal rävjakter – tyvärr utan att ha fått äran att skicka någon ”Mickel” in i evigheten – så inser jag att unge herr Ram hade koll på läget. Så här lyder dikten:

En vintermorgon
Skogens stammar står stela
i vintermorgonens vila
Solens bleka strålar glimmar
i barkens bländvita frost

Trollskogens trötta vintersömn
störs av stövarens skarpa skall
Räven kommer på skaren
med skräcken lysande i ögonen

Han blir stående stel
för en endaste sekund
Lyssnar, spejar, flämtar
och rusar sen blint vidare

Den vilda jakten fortsätter
genom den kyliga vintermorgonen
Rävens bödel jägaren väntar
hoppas och lyssnar till skallet

Drevet driver genom nejden
och snön faller sakta av träden
Småfåglarna vaknar till liv
men jakten går obehindrad vidare

Den välsjungande koltrasten
spelar för hundens husse
Haren hoppar raskt iväg
vettskrämd av det vilda drevet

Räven dyker plötsligt upp
framför den väntande jägaren
Geväret glimmar till i gläntan
Skottet skär genom tystnaden

För en stund är allt tyst
Hunden kommer gläfsande
och jägaren klappar den kamratligt
Rävens livslåga släcktes en vintermorgon

Nyligen var jag ute med ett gäng och jagade räv i 15-gradig kyla. Det var inte lika mysigt som i dikten. Efter 10 minuter hade jag ingen känsel i fötterna. Och det blev inte roligare av att räven uteblev. Det närmaste jag kom den röde var en doft från grytet. Den doften lärde mig min dyre fader att känna igen redan tidigt 70-tal. Han hade ett par gamla handskar som jag fick sniffa på. Den doften glömmer jag aldrig. Fastnade som ett häftplåster i reptilhjärnan forever. Rävtavlan ovan är för övrigt en 40-årspresent målad av Leif Liljeblad.

Ärtrör, pilbåge och armborst

06 augusti 2010

När Säfflemârten* gick av stapeln så stod mina klasskompisar på EPAs takparkering och sköt med ärtrör på inte ont anande pensionärer som gick med sina rullatorer på torget. När ligisterna kom ner slängde de ut bombmattor med stinkbomber. Man kan undra vad pensionärerna gjort för ont som förtjänade en sån behandling.

Mina klasskompisar var riktiga uppfinnare. En av dem byggde en pistol av ett böjt järnrör, kinapuff och stenkula. Det hade kunnat gå illa men vad jag vet överlevde alla inblandade…

Nu blir det mycket klasskompisar här men en av dem hade nyss fått en kraftig pilbåge av sina kära föräldrar. Han drog en pil rakt upp för att testa fjongen i bågen. Oturligt nog flög en mås förbi och fick nämnda pil rakt genom kroppen. Ajajaj…tur och otur på samma gång…

Själv stod jag i vedboden på torpet och sågade till ett armborst. Fjädern hittade jag i en gammal rullgardin. Den funkade inget vidare men jag tycket det var lite tuffare med armborst än med pilbåge…

Vapen har alltid fascinerat mig. Trots det gjorde jag vapenfri tjänst i lumpen. Men några år senare tog jag jägarexamen. Tycker det är skillnad på djur och människor. Fyra eller två ben…

Uppfinningsrika klasskompisar följde mig ända upp i gymnasiet. Sadisterna sköt på varandra med våta papperstussar som de stoppade i luftgevär. En träff på låret resulterade i ett riktigt blåmärke. Vad är det för fel på folk?

Frid på er och kom ihåg. Pennan/tangentbordet är det bästa vapnet.

*Marknaden i Säffle