Archive for the ‘Värmland’ Category

Bilar och andra motorfordon i mitt liv, del 3

24 juni 2014

Tidningen Klassiker gillade bilden på mig och vår Heinkel Kabine. I senaste numret (nr 6) har vi en helsida. Kul!

Bild

Heinkeln kommer alltid att ha en stor plats i mitt hjärta (trots att den var så liten). Det var farsgubbens första fordon med fler än två hjul… Han hade en del motorcyklar och den enda jag kommer ihåg var en Matchless 500. Bild

Den klängde jag och min kompis Stefan på i garaget och jag fick åka med ibland också. Jag satt på tanken och en gång flög kepsen av minns jag. Tyvärr sålde fadren den till min klasskompis farsa. Hon var snyggast i klassen så jag förlät honom. Tyvärr förblev hon lika ointresserad av mig som innan…

Jag har skrivit tidigare om bilen som följde på Heinkeln – Opel Rekord Coupé 62 – men den kärran glömmer man inte så lätt. Helsoffa, rattväxel och sjukt snygg design. Tyvärr frontade faderskapet med en Merca så den slutade sina dagar på skroten. Inga personskador uppstod så gubben klev in hos Opel-handlaren och köpte en annan Rekord. 66:a coupé, silverfärgad. Snygg som attan. Den knäcktes av rosten men Opels mellannamn var ju ”mellanrost”..hehe

Bild

Nog om detta. Jag kör fortfarande Peugeot men drömmer om Subaru. Återkommer…

Ack Värmeland du sköna

04 november 2010

Dansband, Svennis, vargar, rally och Selma Lagerlöf. Det är nog ungefär vad som poppar upp i skallen på folk när de hör ordet Värmland. Men mina vänner: Det finns mycket mer än så!

Värmland. Smaka på ordet. Är det inte gott så säg? Jag förskönar troligtvis min uppväxt en hel del men för mig är Värmland glädje, trygghet, humor, osannolikt vacker natur, naturliga och enkla människor och mycket annat positivt.

Född i Värmland av mor uppvuxen i Roslagen och värmländsk far gör mig bara till halv värmlänning. Men konstigt nog känner jag mig som 120% dito.

Nu har jag bott mer än halva livet i Småland men inte är jag smålänning för det. Kommer aldrig att bli det heller. Ränderna går aldrig ur, rötterna är djupa och i mitt bröst klappar ett riktigt äkta värmlandshjärta.

Träffade en trevlig människa häromdagen. Vi kan kalla honom A. Jag hade ingen aning om att han hade sina rötter i Värmland men efter ett par minuter kom vi på att vi växt upp i samma landskap. Då hände något. Vi gled omärkligt över till en sjungande värmländsk dialekt och efter ytterligare några minuter kändes det som om vi känt varandra hela livet. Svårt för er som inte är värmlänningar att förstå men det är dagens sanning.

Skall sluta med en lustig historia (tycker jag i alla fall) som belyser vår något märkliga dialekt. Vi var ett gäng värmlandsungdomar som stack ner till Göteborg på det glada 80-talet. Till Liseberg närmare bestämt. Min kompis S. beställde en hamburgare och då frågade tjejen: Sallad, dressing eller rostad lök? Varpå S. svarade: ”Inge tokke!” Hon höjde på ögonbrynen och såg mycket frågande ut. Han upprepade ”Inge tokke!” Då ryckte en av oss andra in och simultantolkade: – Han vill inte ha något på hamburgaren.

Till sist vill jag skicka med er ett värmländskt uttryck som ger tröst i vardagen: ”Dä årner säj”