Vad är svenskt?

15 februari 2011

Ibland verkar det som om vi svenskar tror att vårt land är jordens mittpunkt. Då kan det vara bra att påminna sig om vissa saker.

Hittade denna lysande text med bilder till som jag tyvärr inte vet vem som skapat. Men jag kan inte låta bli att dela med mig av det.

Olsson är svensk. Det är han stolt över. Utlänningar är bara skräp. Dom pratar så underligt, äter konstig mat och har så mystiska religioner. Dom duger inte till någonting. Sverige skulle klara sig bra utan utlandet.

Det här tänker Olsson när han vaknar i sin säng, som är en uppfinning från Asien. Han kryper ut ur sitt ulltäcke från Australien och sina lakan av bomull från Sudan. Han tar av sig sin pyjamas som ursprungligen är ett plagg från Indien. Så stoppar han fötterna i sina tofflor, en indiansk uppfinning. I badrummet tvättar han sig med tvål som araberna lärt oss…och rakar sig – en ritual från gamla Mesopotamien.

Så går han ut i köket och tittar ut genom fönstret – det var egyptierna som uppfann glaset. Apelsinjuice från Cypern, kaffe från Etiopien, socker från Kuba…Olsson läser tidningen – bokstäver som de gamla semiterna en gång konstruerade på papper som kineserna var först med att framställa med en teknik som vidareutvecklades i Tyskland.

Det regnar. Olsson spänner upp sitt paraply. Det var i Indien paraplyet först användes. Så kör han till jobbet. Han är glad och lycklig över att vara en god människa. ”Tack gode Jesus” tänker han och sänder ett tack till en jude som sällan sökte sig i lag med självgoda människor…

Annonser

Vardagshumor, del 1

08 december 2010

Säga vad man vill om olika slags humor men frågan är om inte enkel jordnära vardagshumor är roligast. Tänkte försöka bevisa min tes med några sanslösa nedslag i den svenska verkligheten. Kan inte garantera sanningshalten rakt igenom eftersom jag inte varit fysiskt närvarande vid alla händelser. Men en skröna kan också vara rolig…eller hur?

En bilist svänger in på en P-plats avsedd för handikappade och ur bilen hoppar en till synes frisk och kry man. En annan man ser detta och ilsknar till. –Var är du handikappad då, i huvudet eller? Då går den förste mannen runt bilen och släpper ut en rullstolsburen kvinna…

Barnbarnet till sin mormor som kliver ur duschen: –Mormor, dina bröst har svimmat!

Min pappa satt och väntade på Apoteket. Då stapplar en halvdöv man fram till disken med ett recept. – Hur lång tid tar det? – Tio minuter. –Vad sa ni, nio minuter? – Nej, TIO minuter…

När jag var 6-7 år skulle vi åka till vårat sommartorp en vårdag. Pappa skickade in mig i affären för att köpa ”6 påsar morötter”. Jag tyckte det lät lite mycket, men jag gjorde som han sa. Jag lastade upp 6 kilo morötter på disken och då frågade kassörskan: – Har du kaniner? – Nej, hurså? svarade jag. Pappa såg lite förvånad ut när jag kom kånkande på morötterna. –Jag menade givetvis 6 påsar morotsfrön…

To be continued…

Ack Värmeland du sköna

04 november 2010

Dansband, Svennis, vargar, rally och Selma Lagerlöf. Det är nog ungefär vad som poppar upp i skallen på folk när de hör ordet Värmland. Men mina vänner: Det finns mycket mer än så!

Värmland. Smaka på ordet. Är det inte gott så säg? Jag förskönar troligtvis min uppväxt en hel del men för mig är Värmland glädje, trygghet, humor, osannolikt vacker natur, naturliga och enkla människor och mycket annat positivt.

Född i Värmland av mor uppvuxen i Roslagen och värmländsk far gör mig bara till halv värmlänning. Men konstigt nog känner jag mig som 120% dito.

Nu har jag bott mer än halva livet i Småland men inte är jag smålänning för det. Kommer aldrig att bli det heller. Ränderna går aldrig ur, rötterna är djupa och i mitt bröst klappar ett riktigt äkta värmlandshjärta.

Träffade en trevlig människa häromdagen. Vi kan kalla honom A. Jag hade ingen aning om att han hade sina rötter i Värmland men efter ett par minuter kom vi på att vi växt upp i samma landskap. Då hände något. Vi gled omärkligt över till en sjungande värmländsk dialekt och efter ytterligare några minuter kändes det som om vi känt varandra hela livet. Svårt för er som inte är värmlänningar att förstå men det är dagens sanning.

Skall sluta med en lustig historia (tycker jag i alla fall) som belyser vår något märkliga dialekt. Vi var ett gäng värmlandsungdomar som stack ner till Göteborg på det glada 80-talet. Till Liseberg närmare bestämt. Min kompis S. beställde en hamburgare och då frågade tjejen: Sallad, dressing eller rostad lök? Varpå S. svarade: ”Inge tokke!” Hon höjde på ögonbrynen och såg mycket frågande ut. Han upprepade ”Inge tokke!” Då ryckte en av oss andra in och simultantolkade: – Han vill inte ha något på hamburgaren.

Till sist vill jag skicka med er ett värmländskt uttryck som ger tröst i vardagen: ”Dä årner säj”

Our house

20 oktober 2010

Vårt hus är byggt 1918. Då hände följande i världen: Ryssland flyttar sin huvudstad från Petrograd till Moskva. Birgit Nilsson och Ingemar Bergman föds. Nobelpriset i kemi delas ut till Fritz Haber, Tyskland. Det är inte jättelänge sedan egentligen men mycket har hänt sen dess. Bland annat har vi svenskar och vissa andra blivit ruskigt bortskämda. När vårt hus var nybyggt bodde 32 personer här. I fyra lägenheter. Nu bor vi fem personer och en hund här och tycker vi har ett rum för lite…För hundra år sedan var det inte ovanligt att man bodde två vuxna och tio barn i ett rum. Hmm…Lite futtigt att klaga nu. I-landsproblem i kvadrat.

Jag gillar gamla hus. Huset som jag växte upp i byggdes 1923. Gamla hus har något som är svårt att hitta i nya – en själ. Ibland önskar jag att jag fick vara en fluga på väggen i mitt hus sommaren 1918. Flyga från rum till rum och titta, lyssna och känna dofterna. Höra barnens skrik, se de fina möblerna och bara insupa Småland i nådens år 1918. Det vore nåt det. Tänk tvärtom. En person som bodde i huset då återföds som en spyfluga nu. Flyger från rum till rum. Ser en vuxen sitta framför datorn, ett barn spela TV-spel och en annan vuxen ta ett varmbad i ett helkaklat badrum med handdukstork och värmeslingor i golvet. De skulle inte tro sina ögon. Kul med tankeexperiment ibland.

Om 92 år står troligtvis inte huset kvar. Då kanske det ligger ett höghus här eller så har naturen återtagit tomten och producerat en skog. Vem vet – och vem bryr sig. Livet är nu – men ibland är det kul att se tillbaka och fundera. Eller hur?

Dikter, del 1

07 oktober 2010

Ibland skriver jag dikter. Vissa äger och vissa suger, för att tala kidsens språk… Tänkte dela några av mina alster med er. Öppnar med en dikt om manligt och kvinnligt.

En spinkig kvinnogris
Hon såg på honom med kilovis av krav
i den isblå blicken
–Sparris, väste hon mellan de bländvita,
snörräta tandraderna
–Mina kindknotor är större än dina biceps,
fortsatte hon, och med ett stön
bet hon av halsen på en Pucko

Fortsätter på det lättsamma temat med en till

Ett ögonblick i kosmos
Ge dig av, stönade städerskan
och viftade bort en spyfluga från sin svettiga hals
Ge mig skav, suckade samen
som var helt slut efter den slitsamma renmärkningen
Se min stav, skrek störtloppsåkaren
när han visade upp det böjda verktyget efter vurpan
Le min slav, sa storgodsägaren
när han hade talat om för Edvardo att hans lön skulle höjas

Dags för en kärleksdikt

Draken
Jag försöker få min drake
– som är kärleken till en annan människa –
att lyfta och flyga

Vinden drar och sliter i draken
och den rycks fram och tillbaka
Jag springer runt, kämpande
med min frihetssymbol

Till slut lyfter draken
stiger allt snabbare
mot den djupblå himlen
Linan rinner ut
och den röda draken avtecknar sig
mot det blå som en mun
med en hemlighet inom sig

Linan tar slut
och draken är fri – verkligt fri

Då plötsligt känns det som jag svävar
i gränsen mellan tid och rum
tillsammans med den

Jag blir lätt och upprymd
i hela kroppen
och med ens är jag ett med den
svävande stolt mellan himlen
och den bortsjunkande jorden

Slutar med en dikt om beröring

Beröring
Berör mig
inte med smetiga ord
eller tomma fraser
inte med utslitna klyschor
eller enkla svar på allt

Utan berör mig
med ord som du menar
ord som lever i dig
med självupplevda timmar
och med frågor utan svar


Oönskad hårväxt

09 augusti 2010

När jag var yngre hade jag enormt tjockt hår. Det är något som gått över med åren. Ni vet väl vad satellitklippning är? Ett varv runt månen…Min fader brukade klippa mig med en maskin som inte var av denna världen. Den luggades och en gång uppstod blodvite. Frisyrerna han skapade var inte heller det modernaste som skådats. Men jag gav igen när jag klippte honom många år senare. –Ingen takfot, ingen takfot, skrek han när jag höll på med nacken…Hehe.

Första gången mamma skickade mig till en riktig frisör gav hon mig tydliga order: –Säg åt honom att tunna ur håret. Blyg som jag var vågade jag inget säga, men när han nästan var klar klämde jag ur mig: –Mamma sa att du skulle tunna ur lite…varpå han svarade med andfådd stämma: –Det är ju det jag har gjort hela tiden…

Några år senare gick jag till en annan frisör. Han hade också problem med mitt tjocka hårsvall – saxen vek sig…–Det här är ju ett nummer från hästtagel, du har ju hår för två huvuden…osv. Konstigt nog fick jag bara betala för ett huvud…

Mitt tjocka hår gjorde att jag ofta fick mjäll. Det fick mig att dikta följande när jag var 19 år:

Mjäll
små vita fjäll
ligger i drivor på axel och krage
Och man undrar – hur har de mage?
Klia och riv
Snöfall
Vilket liv
Står inte pall
Köper ett shampoo till mitt hår
Hutlöst pris
Beskrivningen krånglig och svår
Jasså på så vis:
Fukta, massera
Lukta, kassera
Skölj, fåtölj
Tvätta ofta
Inte din kofta
utan ditt hår
så kanske du får
mjällfritt hår i år
Önskedröm?
Ja!

Till sist en klassisk konversation hos frisören:
–Hur skall ni ha det då?
–Som min bror.
–Och hur har han det då?
–Jotack, bara bra.

Som bonus kommer ett klipp från Året Runt.

Ärtrör, pilbåge och armborst

06 augusti 2010

När Säfflemârten* gick av stapeln så stod mina klasskompisar på EPAs takparkering och sköt med ärtrör på inte ont anande pensionärer som gick med sina rullatorer på torget. När ligisterna kom ner slängde de ut bombmattor med stinkbomber. Man kan undra vad pensionärerna gjort för ont som förtjänade en sån behandling.

Mina klasskompisar var riktiga uppfinnare. En av dem byggde en pistol av ett böjt järnrör, kinapuff och stenkula. Det hade kunnat gå illa men vad jag vet överlevde alla inblandade…

Nu blir det mycket klasskompisar här men en av dem hade nyss fått en kraftig pilbåge av sina kära föräldrar. Han drog en pil rakt upp för att testa fjongen i bågen. Oturligt nog flög en mås förbi och fick nämnda pil rakt genom kroppen. Ajajaj…tur och otur på samma gång…

Själv stod jag i vedboden på torpet och sågade till ett armborst. Fjädern hittade jag i en gammal rullgardin. Den funkade inget vidare men jag tycket det var lite tuffare med armborst än med pilbåge…

Vapen har alltid fascinerat mig. Trots det gjorde jag vapenfri tjänst i lumpen. Men några år senare tog jag jägarexamen. Tycker det är skillnad på djur och människor. Fyra eller två ben…

Uppfinningsrika klasskompisar följde mig ända upp i gymnasiet. Sadisterna sköt på varandra med våta papperstussar som de stoppade i luftgevär. En träff på låret resulterade i ett riktigt blåmärke. Vad är det för fel på folk?

Frid på er och kom ihåg. Pennan/tangentbordet är det bästa vapnet.

*Marknaden i Säffle

Språkförbistring

23 juli 2010

”Where can I ställa the auto?” Tre språk i en mening. Detta kläckte en väns pappa ur sig på en semesterresa någonstans i Europa. Jag vet inte vad svaret blev.

Det där med språk är svårt. När min mamma och syster var på blomsterresa i Holland skulle min dyra moder skicka vykort till syföreningen. Hon klev fram till kioskluckan och sa: -Jag vill ha frimärken. Tjejen i kassan såg ut som ett levande frågetecken. Då försökte mor igen: Jag vill ha friiii-määärkeeeeeen…hon talade lååångsaaamt den andra gången…

En dam hade en engelsk kille inneboende. När han kom nerför trappan på morgonen sa damen: -I can see you are pig and cry…När de sedan skulle äta frukost och hon hällde upp te så rann det längs pipen. –It´s running after when I´m going to häll

En tjej som jobbade som au-pair i USA var ute och åkte bil med pappan i familjen. Det blev pinsamt tyst så hon försökte hitta på något att säga. –Do you have a fart-holder in this car?

Direktöversättningar ska man akta sig för: Bloody orange, niggerballs, do you feel many here…

Det där med uttal kan vara svårt också. –Im dirty and my wife is dirty too

Nej, nu får det räcka med roligheter. Jag säger som en gamma kollega: -Hej so long!

Som man frågar får man svar

27 april 2010

Det kan vara intressant att läsa små spalter där vanliga människor får svara på en eller flera frågor. Ibland blir det verkligen ”Goddag yxskaft”. Har samlat några fina klipp som får mig att fnissa. Håll till godo:

Ibland kan folks dåliga allmänbildning vara komisk. Speciellt när det är en journalist som innehar den egenskapen…

Avslutar med en klassisk gammal Opel-annons från tidigt 60-tal.Vi ägde en sådan bil – Opel Rekord 1962. Benvit med svart tak. Den var snygg ända tills farsan krockade med en Merca… Annonsen hade nog blivit fälld idag i alla möjliga och omöjliga instanser. Men håll med om att det är humor.

Verkligheten överträffar dikten, del 2

20 april 2010

Har gjort ännu en djupdykning i klipparkivet och kommit upp med några riktiga klassiker. Eller vad sägs om den här typiske amerikanen? Vi tackar SmålandsTidningen.

En annan muskig kille är Abdullah, som han enligt sägnen heter. Märkligt namn med tanke på att killen är draperad med den amerikanska flaggan…han var tydligen en stark typ som åkte runt på marknader och rätade ut hästskor och utförde diverse annat macho-stuff. Snygg frissa.

På tal om invandrare så minns jag en lustig episod från min barndom. En kille med extremt utstående öron och allmänt märkligt yttre promenerade förbi utanför vårt hus. -Vem är det pappa? undrade den nyfikne sonen. –Jasså, den greken, replikerade han…-Är han från Grekland? utbrast jag imponerad…-nej, hurså sa fadren. Grek var tydligen ett uttryck för någon som var lite udda…

Jag brevväxlade med en tjej i tonåren. Hon tyckte vi skulle träffas och skrev sitt telefonnummer i brevet. När jag läste det fattade jag inte hur hon fått tag på mitt nummer…vi hade nämligen exakt samma nummer, förutom riktnumret förstås. Ganska liten chans egentligen. Det blev inget av den romansen så det var inget tecken från en högre makt i alla fall.

Till sist återgår vi till urklippen. Smålandstidningen igen. Handgranat och godiståg. Varje vettig människa borde veta att kastar man en handgranat så kan det få konsekvenser. Och godiståg som spårar ur låter som rena himmelriket…