Vintern är kall – ugnen är varm

Minns ni vintern 86-87? Jag minns den för jag bodde med ett par grabbar i ett kollektiv. Vi hade en stor lägenhet och just när det var arktisk kyla och 20-25 minus utanför knuten så tog oljan slut. Vi ringde hyresvärden men han var inte världens snabbaste så vi fick stå ut några dagar. Ugnsluckan fick stå öppen med ugnen på fullt blås. Som tur var hade vi öppen spis också…så man kan säga att vi hade två öppna spisar…När vi skulle kolla termometern som satt utanför fönstret kom en av oss på den geniala idéen att värma bort frosten med brödrosten…pang sa det och så sprack rutan. Så kan det gå när man inte tänker efter före.

Jag är så gammal så jag minns snövintern 65-66 också. Plogvallarna var så höga så det blev lite tunnelkänsla efter vägarna. Pappa skottade så det stod härliga till och vi barn åkte kälke och skidor så mycket det gick. När vi kom in fick vi sätta oss framför spisen med fötterna på en pall och så öppnade mamma ugnsluckan och där tinade vi våra fötter…

Ni har väl hört denna klassiker: Vad är det som är svart och bankar på rutan? Jo, det är lille Leif som vill ut ur ugnen.

Från Teskedsgumman till Avatar

När jag var liten och såg Teskedsgumman tyckte jag det var helt otroligt hur de kunde få gumman att se så liten ut. Igår såg jag Avatar och slogs av hur filmtekniken har utvecklats under de sista 40 åren. Teskedsgumman såg jag i svartvitt på en begagnad TV – Avatar i färg på en gigantisk bioduk. Teknik i all ära men om storyn är bra så behövs inte så mycket effekter. Jag blev minst lika berörd av den lilla gumman då som jag blev av de blå gubbarna nu.

Jag älskar film och det är en riktigt skön känsla att få sugas in i en annan verklighet och i en annan tid. Men det är inte så ofta jag blir riktigt berörd. Det där med att förmedla känslor på film är inte det lättaste. Lassie är en riktig gråtklassiker och jag skulle säkert fälla en tår om jag tittade på den nu också (även om jag inte gillar hundar speciellt mycket). Vissa filmer kan ligga kvar i skallen i veckor medans vissa glömmer jag när jag lämnar biolokalen.

Efter en tripp till den skumma overkliga planeten Pandora längtar jag efter ett riktigt spännande verkligt drama. Kanske blir det Sherlock Holmes. Återkommer i ärendet.