RFSU hade stånd i Visby

Ofrivillig humor är väldigt roligt. När det blir kul utan att det var meningen. Som när en kvinna ringer in till P3 och vill berätta om sin elöverkänslighet: – Jag är så elallergisk att jag inte ens kan hälsa på mitt sladdbarn i skolan… Det blir sällan roligare än så. Eller när jag skulle berätta för min arbetskamrat att vi varit i Visby och träffat på personer som delade ut tunna skyddsfodral av gummi till ungdomar: – RFSU hade stånd i Visby. Det är humor. Idag slölyssnade jag på P1 och höll på att köra av vägen när en snubbe från Stockholms kommun kläcker ur sig på tal om graffitti-problemet: – Det sitter i väggarna att vi har nolltolerans mot graffitti.De här snubbarna verkar ha roligt. I alla fall han längst till vänster. Han längst till höger är min fars morbror om ni undrar. Bilden är inte så rolig. Inte ofrivilligt heller.

I reklamsammanhang kan det också bli fel: – Gå med i Skytteföreningen och träffa nya kamrater. Eller i tidningarnas dödsrunor: – Den döde snickaren Nils Andersson sörjes närmast av två bräder. Där var det den allestädes närvarande TryckfelsNisse som varit framme. Han höll sig framme i Predikoturerna en gång också. – Kl 16.00 på lördag är det sängövning i Missionshuset.

På tal om reklam står troligtvis Konsum för en av de mer ogenomtänkta reklamslogans ever: – Kom med i det glada Konsumgänget. Det är inte ofta två prickar kan ställa till så mycket elände…

Bilar och andra motorfordon i mitt liv, del 3

Tidningen Klassiker gillade bilden på mig och vår Heinkel Kabine. I senaste numret (nr 6) har vi en helsida. Kul!

Heinkeln kommer alltid att ha en stor plats i mitt hjärta (trots att den var så liten). Det var farsgubbens första fordon med fler än två hjul… Han hade en del motorcyklar och den enda jag kommer ihåg var en Matchless 500.

Den klängde jag och min kompis Stefan på i garaget och jag fick åka med ibland också. Jag satt på tanken och en gång flög kepsen av minns jag. Tyvärr sålde fadren den till min klasskompis farsa. Hon var snyggast i klassen så jag förlät honom. Tyvärr förblev hon lika ointresserad av mig som innan…

Jag har skrivit tidigare om bilen som följde på Heinkeln – Opel Rekord Coupé 62 – men den kärran glömmer man inte så lätt. Helsoffa, rattväxel och sjukt snygg design. Tyvärr frontade faderskapet med en Merca så den slutade sina dagar på skroten. Inga personskador uppstod så gubben klev in hos Opel-handlaren och köpte en annan Rekord. 66:a coupé, silverfärgad. Snygg som attan. Den knäcktes av rosten men Opels mellannamn var ju ”mellanrost”..hehe

Nog om detta. Jag kör fortfarande Peugeot men drömmer om Subaru. Återkommer…

Egna foton jag gillar starkt 2

Det är allmänt känt att barn och djur fungerar utmärkt i reklamsammanhang. Jag har själv använt både bebisar, pingviner och hundar under min reklambyråkarriär. Nu blir det dock inte djur utan bara barn. Här kommer ett sanslöst foto som säger mycket om den oförställda glädjen som bara barn kan uppvisa. Min son har ett alldeles eget halleluja moment…

Nästa bild visar samma person men här är han lite mer nedtonad. Observera flugan som hans far bar med stolthet i koltåldern way back…

Nästa bildserie är en kultklassiker. Frugan lyckades med konststycket att fånga förut nämnde son i ett ögonblick där han undersöker tvättmaskinen grundligt. Cover me, I´m going in…

Slutar med en somrig bild. Systersonen vilar sig mot den ömma modern samtidigt som han njuter i fulla drag ev en regnbågsfärgad isglass. Sommar i ett fruset ögonblick kan man säga…

Egna foton jag gillar starkt

Jag har fotat sedan  12-13-årsåldern. Min första kamera var en Agfamatic 200 sensor. Inte så bra men den var min! Sedan dess har jag avverkat några olika kameror. Tänkte visa några roliga och tänkvärda bilder från min portfolio som det så vackert heter.

Denna bild hade jag turen att ta en sommardag på Visingsö. Mer tur än skicklighet. Frågor man kan få: Vem kör? Finns krockkudde? Är det en reklamfotografering för bilvårdsmärket Turtle?

Här är det midsommarfotografering. Sonen är måttligt road. Systrarna gör allt för att få igång honom och den ömma modern ser allmänt besvärad ut. Ett foto som alltid får mig på gott humör.

Tvillingplommon. Sensuella plommon. Kalla dem vad du vill men erkänn att Gud har humor. En frukt-ansvärt plump bild…

Sista bilden tycker jag säger mycket. Svenskt folkhem. Kungabilden, älghornet och slipsarna. Den är tagen hos en släkting och får mig att längta ut till stillheten och den enkla vardagen på landet förr i tiden. En lite vemodig känsla får jag när jag inser att detta Sverige är på väg att försvinna i glömska…

2012 väntande

The WordPress.com stats helper monkeys prepared a 2012 annual report for this blog.

Här är ett utdrag:

The new Boeing 787 Dreamliner can carry about 250 passengers. This blog was viewed about 1 600 times in 2012. If it were a Dreamliner, it would take about 6 trips to carry that many people.

Click here to see the complete report.

Femton låtar jag aldrig tröttnar på

Jag är sjukligt musikintresserad. Utan musik vore livet outhärdligt. Lyssnar på olika sorters musik och gillar variation. Är det bra är det bra. Har mina husgudar dock. Bl a Bob Dylan, U2, Bruce Cockburn, Pink Floyd m fl. Här följer ett urval av mina favoriter. Tröttnar aldrig på dessa musikaliska mästerverk. Svårt med listor men denna är jag ganska nöjd med. Låtarna är slumpvis ordnade.

1. The king is half undressed – Jellyfish
2. All along the watchtower – Bob Dylan
3. Comfortably numb – Pink Floyd
4. Gold in them hills – Ron Sexsmith

5. Solsbury Hill – Peter Gabriel
6. This years love – David Gray
7. One – U2
8. 20 years – The Civil Wars

9. Closer to the light – Brucke Cockburn
10. Somewhere only we know – Keane

11. Angie – The Rolling Stones
12. Someone like you – Adele

13. I keep forgettin´ – Michael McDonald
14. Karma Police – Radiohead

15. And I am telling you I´m not going – Jennifer Holliday

Av dessa 15 har jag bara sett 4 live tyvärr. U2 3 gånger, Bruce Cockburn, Bob Dylan och Michael McDonald 1 gång. Oförglömliga minnen! Om ni, mot förmodan ;-),  skulle vilja lyssna på ovan nämnda verk så finns Spotifylänken här: 15 låtar jag aldrig tröttnar på. Och en sista tanke: Visst är det fascinerande och nästan gudomligt vad man kan skapa med bara sju toner…

Bilar i mitt liv, del 2

När min storasyrra tog körkort köpte farsan en liten Fiat 127 till henne. Pigg liten bil med världens längsta växelspak. Tyvärr spenderade den mer tid på verkstan än hemma och till slut dog den. Då köpte farsan en Ford Taunus 12M med helsoffa fram och rattväxel till syrran. 500 riksdaler. Man får det man betalar för. Motorn skar och så var det roliga slut.

Min första egna automobil var en VW Derby -77. Den ljusblå färgen hette Miamiblå men mina kompisar sa kalsongblå…det kanske berodde på att det fanns små bruna fläckar här och där…Kvalitén var inte direkt hög så den stod på verkstan en hel del. När jag ringde ropade hon som tog emot samtalet på interntelefonen ut till verkstadskillarna: –Det är han med Derbyn igen! En gång när jag lämnat in den för nåt konstigt ljud sa killen: –Jag tror du håller på att tappa hjulet…Ja ja, den drog i alla fall inte så mycket soppa. Nästa bil blev en Audi 80. Den följdes av 2 st Volvo 740, mer känd som ”Traktorn” eller ”Soccecontainern”. Stabil men djuriskt lätt i bakvagnen på vintern speciellt.

I brist på fikaställe brukade döttrarna fika i kofferten. Efter Volvo-eran blev det Audi 80 igen. Avant den här gången. Sedan följde två Mazda 626 kombi, en Toyota Corolla Verso och en Toyota Avensis. De två sista diesel och troligtvis de bästa bilar jag haft (hittills). Nu kör jag som sagt Peugeot och vad jag tycker om det kan ni väl gissa…som vi sa när vi var små: Kör Peugeot så får du gå. Drömbilen är Porsche 911 men det blir troligtvis bara en dröm. Skall avsluta med ett citat om pengar. Rikedom ger inget skydd mot olyckor men jag gråter hellre i en Porsche än i en Fiat…

Bilar i mitt liv, del 1

Jag kör Peugeot just nu. Inte den på bilden utan den förra modellen 407 SW. Vill du testa den fina bilen ovan – Peugeot 508 SW GT – så klicka på länken eller bilden så kan du ansöka om en kostnadsfri testhelg med den läckra skapelsen.

Min familjs första bil var en Heinkel Kabine. Bil och bil, det var egentligen en trehjulig motorcykelbil. (Heinkel Kabine var en tysk mikrobil som tillverkades i Speyer mellan 1956 och 1958, sedan på Irland 1958 – 1960 och i England under namnet Trojan 1961 – 1964). P g a sjukdom fick pappa inte ta bilkörkort men hans mc-kort gällde. Man öppnade hela fronten och klev in och ratten satt i golvet. Egentligen var det bara plats för två men min händige fader tillverkade två små trästolar där jag och min syster fick sitta i ”baksätet” mitt emot varandra. Inte bekvämt men mysigt. På bilden står jag bredvid ”Lollo” någonstans mellan Säffle och norska gränsen. Den andra svartvita bilden föreställer en trevlig tysk familj gissningsvis. En händelse som är svår att glömma hände på hemvägen från Norge. Den skulle kunna platsa i Kjell Sundvalls film ”Vi hade i alla fall tur med vädret”, så absurd är den. Det bar sig inte bättre än att växellådan rasade. Pappa tog till tummen och en fet raggarbil stannade. De band fast vår Heinkel i en bogserlina bakom sin Cheva och drog iväg mot närmaste verkstad. Jag, morsan och syrran fick åka med raggarna och farsan styrde där bak. Vilken syn!

Efter några år fick far sitt efterlängtade körkort och kom hem med en Opel Rekord -62 coupe. Benvit med svart tak. Den var läcker. Sedan följde ett antal Opel Rekord, bl a en silverfärgad coupe -66. När han tröttnat på Opel kom han hem med en ful vinröd Saab V4 och då blev vi lite besvikna. För övrig var Saab 93 en av de första bilar jag satt i. Min faster tog ut en sprillans ny gråvit Saab 93 cirkus 1968.

Fortsättning följer…

Rävjakt

När jag var 17 år skrev jag en dikt om rävjakt. Jag hade aldrig varit med och jagat räv så det var helt enkelt ett fantasifoster. Men jag tror jag hamnade rätt ändå. Efter att ha deltagit i ett antal rävjakter – tyvärr utan att ha fått äran att skicka någon ”Mickel” in i evigheten – så inser jag att unge herr Ram hade koll på läget. Så här lyder dikten:

En vintermorgon
Skogens stammar står stela
i vintermorgonens vila
Solens bleka strålar glimmar
i barkens bländvita frost

Trollskogens trötta vintersömn
störs av stövarens skarpa skall
Räven kommer på skaren
med skräcken lysande i ögonen

Han blir stående stel
för en endaste sekund
Lyssnar, spejar, flämtar
och rusar sen blint vidare

Den vilda jakten fortsätter
genom den kyliga vintermorgonen
Rävens bödel jägaren väntar
hoppas och lyssnar till skallet

Drevet driver genom nejden
och snön faller sakta av träden
Småfåglarna vaknar till liv
men jakten går obehindrad vidare

Den välsjungande koltrasten
spelar för hundens husse
Haren hoppar raskt iväg
vettskrämd av det vilda drevet

Räven dyker plötsligt upp
framför den väntande jägaren
Geväret glimmar till i gläntan
Skottet skär genom tystnaden

För en stund är allt tyst
Hunden kommer gläfsande
och jägaren klappar den kamratligt
Rävens livslåga släcktes en vintermorgon

Nyligen var jag ute med ett gäng och jagade räv i 15-gradig kyla. Det var inte lika mysigt som i dikten. Efter 10 minuter hade jag ingen känsel i fötterna. Och det blev inte roligare av att räven uteblev. Det närmaste jag kom den röde var en doft från grytet. Den doften lärde mig min dyre fader att känna igen redan tidigt 70-tal. Han hade ett par gamla handskar som jag fick sniffa på. Den doften glömmer jag aldrig. Fastnade som ett häftplåster i reptilhjärnan forever. Rävtavlan ovan är för övrigt en 40-årspresent målad av Leif Liljeblad.

Golvad av Pink Floyd

Hösten 1975 kommer jag aldrig att glömma. Vi hade börjat 6:an och fått en ny cool lärare. Då tyckte jag han var gammal men han var väl ca 25 eller nåt. En dag sa han att vi skulle lägga oss på klassrumsgolvet i en ring med fötterna inåt. Han satte på en skiva och släckte ljuset. Uppgiften var att vi skulle måla bilderna som vi fick i huvudet när vi lyssnade på låten. Låten var Shine on you crazy diamond med Pink Floyd. 13 minuter lång och hämtad från albumet Wish you were here. Min uppväxt präglades av Povel Ramel och Einar Ekberg så detta var det häftigaste jag hört. Om jag minns rätt så målade jag en flygande gitarr omgiven av starka färger. Flummigt värre.

Inte bara Pink Floyds musik var häftig utan även deras snygga och obegripliga omslag. En man som brinner (WYWH), en flygande gris (Animals) osv. Tror det är svårt för dagens kids att fatta det där med LP-omslag. Det var ju halva nöjet att sitta och vända och vrida på omslaget när man lyssnade.

1977 kom Animals och 1979 släpptes The Wall och det var då jag på allvar fastnade för deras musik. Fantastiska låtar och spännande texter. En kille i min klass på gymnasiet hade sett dem live i USA. Nästan för stort för att vara verkligt. Ett flygplan kraschade in i muren på scenen tydligen.

Jag älskar fortfarande Pink Floyd och speciellt albumen som gjordes mellan 1973 och 1983. De tidigare skivorna är för flummiga för min smak och de nyare innehåller sämre upprepningar av gamla låtar.

Pink Floyds Top 10 enligt mig:
1. Wish you were here
2. Shine on you crazy diamond
3. The great gig in the sky
4. Us and them
5. Money
6. Comfortably numb
7. Dogs
8. The hero´s return
9. Mother
10. Sheep